Okej jag kan ju inte riktigt säga att det blev som jag tänkt mig. Vaknade inatt av att jag mådde piss och jag tvungen att spy. Vi skulle åka vid fem men lurade upp mamma o pappa som fick åka med mig istället. Slutade med att jag spydde 2 ggr till innan vi åkte iväg. Sov hela vägen till Mora och bestämde mig för att åka även fast jag verkligen inte mådde bra. Skam den som ger sig! Man ger bara inte upp ett mål så enkelt. Så jag började min vandring vid 11 och jag kom även i mål. Heltokigt!

Tack Alexandra för skidorna, skönt med både fäste och glid för en gångs skull. Ja förrutom vid tantolyckorna men det är ju sånt man får stå ut med, right?

”I fäders spår för framtids segrar”