6 månader i USA
Nu är vi tillbaka i Boston och vi möttes av snö. Inte lika varmt och skönt som i soliga Florida men snart är det vår! Idag har jag namnsdag och jag har också varit i USA ett halvår, 6 månader. Det betyder att jag nu kan börja räkna ner, inte upp.
Tack för kortet mormor och morfar! På alla <3 dag var vi ut och åt på en spansk restaurang. Istället för Chinatown som vi har i Boston och New York har de en liten spansk del i Miami Beach. Väldigt mysigt faktiskt.
Jag måste också berätta om min väldigt händelserika natt. Vi gick och la oss runt halv ett eftersom vi hade klockan på halv 8, hade ju ett plan vi skulle med. Vi somnade nog ganska direkt men halv 2 ringer Malins klocka. Smart som hon är så har hon den fortfarande inställd på svensk tid. Den ringde alltså halv 8 svensk tid. Jag som då vaknade av det fattade inte hur man slog av det utan bad Malin göra det som var lite halvotrevlig och sa att jag kunde göra det själv. Hon hade på morgonen inget minne av att telefonen ringt eller att hon hade pratat med mig.
Jag somnar om men vaknar igen av att Malin har en liten egen konversation med sig själv i sömnen. Vet att jag skrattade högt för mig själv men orkade inte kliva upp ur sängen för att skriva upp vad hon sa. Kommer iallafall ihåg att det var väldigt roligt.
Somnar om men vaknar halv 6 av något ljud utanför fönstret. Lyssnar lite nogrannare och hör; Evacuate the building, this is a firealarm(evakuera byggnaden, det här är ett brandalarm)! Jag hinner tänka en massa tankar om att vi ska vara fast på hotellet när det brinner upp eller att det kanske är ett katastroflarm på något sätt. Ja, det är klart att man tänker det allra värsta.
Jag knuffade till Malin och bad henne lyssna och nyfikna som vi är går vi ut från hotellet och ser en brandbil stå vid huset mittemot oss. Vi börjar strosa omkring men det är inte en människa ute, det är vi och bilarna som tutar på oss. Vi såg en brandman och vi frågade vad som hände, falskalarm. Så där strosade vi omkring halv 6 på morgonen i våra sovkläder, utsatte oss för större fara än vad vi hade gjort om vi legat kvar i sängen. Men tillbaka kom vi och kunde sova våra två resterande timmar. En mycket händelserik natt må jag säga.
Jag bjuder också på en bild tagen utanför vårat hotell. Här visar vi fontänen med kvinnan som dreglar.
Tack för kortet mormor och morfar! På alla <3 dag var vi ut och åt på en spansk restaurang. Istället för Chinatown som vi har i Boston och New York har de en liten spansk del i Miami Beach. Väldigt mysigt faktiskt.
Jag måste också berätta om min väldigt händelserika natt. Vi gick och la oss runt halv ett eftersom vi hade klockan på halv 8, hade ju ett plan vi skulle med. Vi somnade nog ganska direkt men halv 2 ringer Malins klocka. Smart som hon är så har hon den fortfarande inställd på svensk tid. Den ringde alltså halv 8 svensk tid. Jag som då vaknade av det fattade inte hur man slog av det utan bad Malin göra det som var lite halvotrevlig och sa att jag kunde göra det själv. Hon hade på morgonen inget minne av att telefonen ringt eller att hon hade pratat med mig.
Jag somnar om men vaknar igen av att Malin har en liten egen konversation med sig själv i sömnen. Vet att jag skrattade högt för mig själv men orkade inte kliva upp ur sängen för att skriva upp vad hon sa. Kommer iallafall ihåg att det var väldigt roligt.
Somnar om men vaknar halv 6 av något ljud utanför fönstret. Lyssnar lite nogrannare och hör; Evacuate the building, this is a firealarm(evakuera byggnaden, det här är ett brandalarm)! Jag hinner tänka en massa tankar om att vi ska vara fast på hotellet när det brinner upp eller att det kanske är ett katastroflarm på något sätt. Ja, det är klart att man tänker det allra värsta.
Jag knuffade till Malin och bad henne lyssna och nyfikna som vi är går vi ut från hotellet och ser en brandbil stå vid huset mittemot oss. Vi börjar strosa omkring men det är inte en människa ute, det är vi och bilarna som tutar på oss. Vi såg en brandman och vi frågade vad som hände, falskalarm. Så där strosade vi omkring halv 6 på morgonen i våra sovkläder, utsatte oss för större fara än vad vi hade gjort om vi legat kvar i sängen. Men tillbaka kom vi och kunde sova våra två resterande timmar. En mycket händelserik natt må jag säga.
Jag bjuder också på en bild tagen utanför vårat hotell. Här visar vi fontänen med kvinnan som dreglar.
Kommentarer
Trackback
