Jag älskar flygplatser! Om man är där en stund kan man få se så mycket olika människor, roliga och tråkiga. Alla sätt man kan hälsa på varandra och se allas reaktioner när dom träffar folk dom aldrig gjort förrut eller personer dom saknat.

Så idag plockade jag upp hela familjen på flygplatsen och de fick se Boston by night. Imorgon blir det nog sightseeing i Boston, antagligen med riktig turiststil.

Gårdagen bjöd på ett OS-guld, middag på Bertuccis och crusing genom Boston. Skrattade så mycket att jag idag känner en liten käsnla av träningsvärk i magen. Kanske kan bero på att jag tränade igår, men tränade jag verkligen magen?

Idag blir det Melodifestivalen och OS, kanske vi kan knipa någon medalj och ikväll hämtar jag mamma, pappa, Mattias och Johanna på flygplatsen.

Nu har det regnat i 36 timmar, tror ni att vi har någon snö kvar? Nej! Det är såna här dagar man bara vill ligga kvar i sängen och lyssna på rainet som smattrar på taket men det går ju inte när man har barn som ska till skolan. Var bara att upp och hoppa, se vad denna dag har att bjuda på.

Idag har jag varit på det knäppaste och mest underliga träningspass någonsin. Vi började tvivla redan i receptionen när kvinnan där sa att det var speciellt men vi tänkte att det bara skulle vara kul. När vi väntade på passet kom en underlig kvinna fram till oss och började prata om vad Nia-passet skulle innehålla, det var sedan hon som höll det.

Det började med att vi bara fick stå och andas. När sen rörelserna började hade jag mycket svårt att hålla mig för skratt. Det handlade lite om att ta in energi och sen frigöra den. Mest flummigt så där stod jag och Malin med händerna bakom öronen för att lyssna vart energin fanns och man svepte sen in energin i kroppen genom att dra armarna över huvudet. Själva rörelsena och skakandet för att få ut energi vill jag knappt gå in på. Ett mycket spirituell toch speciellt pass som vi lämnade efter 30 minuter för mina skrattmuskler orkade inte längre hålla tyst. Ska försöka sätta ihop ett litet klipp så ni ser vad jag pratar om.

Målarna som är här i huset frågade nyss om jag var från Brasilien. Hm, för jag ser ju såå brasiliansk ut.

Idag invigde jag och Malin gymmet med lite rockring och zumba. Vi rockade, trixade och hade väldigt roligt. Tror vi får träna lite mer på zumban, rörelserna var inte helt klokrena. Det visade sig också att instruktören var svensk och som vanligt känns det ju som att man är bästis med alla svenskar man träffar på. Efter träningen satte vi oss i den gigantiska bubbelpoolen. Detta får bli en vana!

Den här helgen har varit slappare än slappast. Även fast det varit varmt och soligt har vi suttit mer eller mindre inspärrade i en källare eller ett mörkt rum. För vad gör man inte när dom äntligen visar lite OS med svensk medverkan. Kommentatorerna visade sig kunna en hel del om Sverige och började sedan jämföra rivaliteten mellan Norge och Sverige med Yankees & Red Sox..intressant.

I lördags fick vi upp melodifestivalen på Malins stora tv och ingen var lyckligare än mallanbrallan själv. Inte var dag man hör svenska på teven.

Nu är vi tillbaka i Boston och vi möttes av snö. Inte lika varmt och skönt som i soliga Florida men snart är det vår! Idag har jag namnsdag och jag har också varit i USA ett halvår, 6 månader. Det betyder att jag nu kan börja räkna ner, inte upp.

Tack för kortet mormor och morfar! På alla <3 dag var vi ut och åt på en spansk restaurang. Istället för Chinatown som vi har i Boston och New York har de en liten spansk del i Miami Beach. Väldigt mysigt faktiskt.

Jag måste också berätta om min väldigt händelserika natt. Vi gick och la oss runt halv ett eftersom vi hade klockan på halv 8, hade ju ett plan vi skulle med. Vi somnade nog ganska direkt men halv 2 ringer Malins klocka. Smart som hon är så har hon den fortfarande inställd på svensk tid. Den ringde alltså halv 8 svensk tid. Jag som då vaknade av det fattade inte hur man slog av det utan bad Malin göra det som var lite halvotrevlig och sa att jag kunde göra det själv. Hon hade på morgonen inget minne av att telefonen ringt eller att hon hade pratat med mig.

Jag somnar om men vaknar igen av att Malin har en liten egen konversation med sig själv i sömnen. Vet att jag skrattade högt för mig själv men orkade inte kliva upp ur sängen för att skriva upp vad hon sa. Kommer iallafall ihåg att det var väldigt roligt.

Somnar om men vaknar halv 6 av något ljud utanför fönstret. Lyssnar lite nogrannare och hör; Evacuate the building, this is a firealarm(evakuera byggnaden, det här är ett brandalarm)! Jag hinner tänka en massa tankar om att vi ska vara fast på hotellet när det brinner upp eller att det kanske är ett katastroflarm på något sätt. Ja, det är klart att man tänker det allra värsta.

Jag knuffade till Malin och bad henne lyssna och nyfikna som vi är går vi ut från hotellet och ser en brandbil stå vid huset mittemot oss. Vi börjar strosa omkring men det är inte en människa ute, det är vi och bilarna som tutar på oss. Vi såg en brandman och vi frågade vad som hände, falskalarm. Så där strosade vi omkring halv 6 på morgonen i våra sovkläder, utsatte oss för större fara än vad vi hade gjort om vi legat kvar i sängen. Men tillbaka kom vi och kunde sova våra två resterande timmar. En mycket händelserik natt må jag säga.

Jag bjuder också på en bild tagen utanför vårat hotell. Här visar vi fontänen med kvinnan som dreglar.

 

Idag har vi spenderat ännu en dag på stranden. Idag var det något blåsigare men nog fick vi färg. Jag ser ut som en skitig liten unge i ansiktet och dessutom har jag fått en vit linje under läppen. Ungefär som att läppen skuggat partiet under. Antar att jag får bjuda på den.

Ikväll ska vi ut på souvenirjakt och imorgon måste vi åka tillbaka till snöiga Boston. Ser inte lika mycket fram emot det så nu ska jag duscha och sen ut på Miami Beachs gator.

 

Låg och stekte på stranden hela dagen igår. Det var drygt 23 grader och sol, hur skönt som helst! Lika roligt kanske det inte var när vi kom in och såg att vi alla såg ut som Rudolf men det får man ta. Det är iallafall hur fint som helst här och igår åt vi på en grekisk restaurang där det fanns en magdansare, musiken var jättehög och barnen dansade på borden. En vad ska vi säga..ny upplevelse.

I söndags var det inte lika varmt så då får vi nöja oss med att utföra akrobatiska konster i sanden.

 

När vi kom fram till Miami och South Beach hittade vi på vårat hotell och det första vi hör är några prata svenska. Så typiskt! Vi sprang ner till stranden och på vägen hörde vi minst fyra personer som pratade svenska, fast det bara tar tre minuter att gå ner. Vi la oss på stranden, bakom ett vindskydd för att skydda oss mot blåsten. En efter en kom svenskarna förbi och tillslut slutade vi att prata svenska och låtsades att vi var amerikaner.

Miami är verkligen helt underbart fint, hoppas på mer sol och mer värme!

 

När vi vaknade på hotellet på lördagen var det iskallt i rummet och vi undrade faktiskt om det hade snöat i Florida. Vi var redo att springa ner till bilen men det visade sig vara varmare utanför rummet så dålig uppvärmning men lovade gott.

Malin pratade i sömnen om att hon ville se pirayorna på aquariumet utefter route 5. Något sådant hittade vi aldrig på.


Ännu någon värd dialog

S: Vad är klockan?
M: 6 delat på 3
S: Sluta dryga, vad är den?
M: Men den är 6 delat på 3!
S: Hörde du inte vad jag frågade?
M: Frågade du inte vad klockan var?
S: Jo, så vad är den?
M: 6.33

P: Titta där har vi vitsippor och titta där är nån röd blomma!
S: Och där sitter två uteliggare.

De sista timmarna av vår bilfärd när vi var i Florida var de lättaste. Vi sjöng och hade det mycket roligt. Det kan faktiskt inte riktigt gå till på något annat sätt när man suttit i en bil tillsammans under två dygn. Mycket flumm och mindre vettiga samtal. Men ni ska vara veta hur glada vi var när vi äntligen kom fram till Miami och South Beach.

Vi gick upp tidigt i fredags för att slippa morgontrafiken och vi kände nog alla att vi hade suttit lite för mycket i bilen men var positiva ändå. Vi visste ju vart vi skulle.

På vägen ut från Matilda till våran kära motorväg I-95 såg vi the Capitol och Pentagon. Vilket var det vi hann med att se av huvudstadens alla monument och byggnader. I Virginia kom vårat andra donkenstopp och där serverades frukost.

 

Vi körde förbi en hel karavan med US Army-bilar och sjöng We're in the army now.

Ska vi lämna tillbaka bilen med full gas? (Tänk så fel det kan bli)

I Richmond använder inte polisen varningstrianglar, de använder röksignaler. Lite svårare att se under dagsljus faktiskt.

Under denna dag hade vi också tävling i hur många vindruvor vi kunde få in i munnen.

Sandra: 60 st

Malin: 57 st

Patrizia: 47 st

 

Denna dag hann vi med DC, Virginia, North Carolina, South Carolina, Georgia och Florida. Totalt en sträcka på 135 mil!

I North Carolina verkade det som att tiden stått helt still sen 70talet. Ni skulle ha sett husen, kläderna och människorna. Men det var också här de första palmerna började att komma.

Några mil in i South Carolina började det komma lätt snö och vi började tveka på om det faktiskt var söderut vi åkte. Där gjorde vi också vårt tredje donkenstopp på resan med en milkshake. Efter det stoppet behövde vi bli lite allmänbildade och spelade lite spel. Men hur låter det här egentligen?

M: Vad heter Argentinas huvudstad? Nånting kort med ett i..
S: Rio..de Janeiro
M: Haha, hm väldigt kort.

Svaret är Buenos Aires!

När vi kom in i Florida började det varnas för flamingos. Något vi faktiskt riktigt hoppades på att få se fast vi inte fick. Vi stannade till på Danny's och beställde sallad. Tror aldrig tidigare dom fått en beställning på sallad då fyra personer var inblandade i ordern. De skrattade mycket och såg mest frågande ut hela tiden. Under tiden de gjorde maten bjöd de på finsång och klorvatten.

Vi fortsatte vårat bilåkande en bit och stannade vid Kennedy Space Center på Day's Inn för att sova lite.

Can I pay you in crayons?

 

 

 

I torsdags cruisade vi genom Massachusetts, Rhode Island, Connecticut, New York, New Jersey, Delaware, Maryland och kom sedan fram till Washington DC. Det hela tog 9 timmar men mycket hade vi att skratta åt.

Det var i New York vi hade vårat första McDonalds-stopp.

Vad är Haz-mat?

Ticket to Space?

Texten Jesus saves på en bank och många andra Jesustexter efter vägen.

I DC möttes vi av en massa snö och det var verkligen helt sjukt mycket snö! Bilen var begravda i snö, någon hade paxat en av de parkeringsplatser som faktiskt fanns med äggkartonger och folk gick omkring med snöskyfflar på stora vägen. Vi spenderade natten hos Matilda och det var väldigt roligt att träffa henne efter att inte ha sett henne på drygt en månad.

När vi nådde DC märkte vi också vilken skillnad på reklammängd det blev. Av de 9 timmarna vi spenderade i bilen denna dag bestod minst 5 timmar av dom av reklam. Något vi var tvungna att göra något åt.

I onsdags var det meningen att jag, Malin och Patrizia skulle sätta oss på ett plan till LA och Kalifornien. På grund av "snöstormen" ställdes vårat plan in och vi försökte få tag på ett annat flyg, vilket var heeelt omöjligt!

Lovet börjar här i USA nu, vi var lediga och ville bara iväg från kalla Boston. Efter ett sista desperat försök att få tag på platser ANYWHERE kom jag och Malin på den briljanta men helgalna idén att vi skulle bila ner till Miami.

Så i onsdagskväll hyrde vi bil, bokade hotell i Miami och packade om lite för den här nya resan. Vaknade upp torsdagmorgon med nytt hopp om sol, Emma kommer och hämtar mig och vi alla beger oss till flygplatsen för att hämta bilen. Vi är på topphumör..

Vad tror ni händer? Vi får inte hyra bilen. Kändes det då som att allt verkligen hade gått emot oss? Surtanten på Hertz hjälpte oss inte så vi åkte till Avis. Trevlig kvinna som hjälpte oss vidare och vi åkte till Budget. Här kändes det verkligen inte som att vi skulle komma någonstans och vi bestämde att om vi inte fick hyra en bil här skulle men Marc fixade det till oss och vi påbörjade våran resa.

Efter 25 timmars restid tar vi ett litet stopp utanför Kennedy's spacecenter. Hoppas på en fin view när vi vaknar, just nu hör vi bara havet brusa och himlen är mörkblå. Ni får en update imorgon, puss!

Eftersom vårat flyg blev inställt och vi inte hittade några andra platser förrän på lördag/söndag bestämde jag och Malin oss för att vara riktigt galna. En liten roadtrip fick det bli och imorgon startar vi från Boston och vårt mål är Miami. Det är verkligen helcrazy med tanke på att det är 241 mil men vi kommer ju iallafall få se mycket av USA.

Idag hade de flesta skolorna häromkring snödag. Alltså att dom är inställda på grund av att det är för mycket snö så att man inte kan ta sig fram blablabla. Tog den här bilden för några minuter sen. Ser ni lika mycket snö som jag gör?

Jag blir så fruktansvärt trött på hur det här landet egentligen håller på! Jag har sett fem snöflingor i luften än så länge och dom har redan ställt in vårat flyg. Dom har också hunnit berätta att dom redan nu, innan snöstormen, ligger efter i schemat och att vi därför inte kan åka förrän på lördag. Blir man less och irriterad då eller? Vart är vårt privatplan när vi behöver det?

Tror jag tänker gå in i mitt rum, lägga mig o sängen och inte gå upp förrän lördag morgon.

Kom precis hem från Starbucksmötet som idag innehöll en rap om oss svenska flickor, tack Curtis! På vägen hem fick jag och Sara stanna för en rödljus och blev kvar där i hela sex minuter. Måste vara ett nytt rekord i mitt liv, något att notera.

Så till min bomb. Hur lyckas jag tajma in snöovädret så bra? Förra gången det snöade lite mer var när jag skulle till Sverige och massa flyg blev inställda. Men jag kom iväg. Nu varnar dom för en snöstorm som ska komma hit imorgon, bara för att jag ska sätta mig på ett flygplan. Så sitter här och väntar för det ska börja snöa klockan 3 inatt, så om 4 timmar ska det alltså börja. Om inte planet lyfter klockan 6 imorgonkväll tänker jag börja promenera till Kalifornien!

 

Då har jag bevittnat Superbowl på riktigt från amerikansk sida. Matchen var mellan New Orleans Saints och Indianapolis Colts och självklart vann laget vi hoppades på under den långa matchen, New Orleans.

Det är en väldig massa regler när det gäller amerikansk fotboll och dom flesta tror jag vi lyckades få förklarade för oss. Att vi förstod dom eller inte, det är en helt annan sak. Men det blev en sann amerikansk kväll med chips, dip, chicken(kyckling alltså), guacamole, minipizzor och godis.

Idag är det dags för Superbowl. Det är finalmatchen inom USA:s nationella liga i amerikansk fotboll. Kan ju tippa på att jag inte kommer förstå mycket av spelet men det är inte ritkigt det som är poängen. Det här är dagen de flesta amerikanare räknar ner till år efter år. Företag lägger ner flera miljoner dollar för att få med en reklamfilm under en paus och man röstar fram den man tycker är bäst. Så idag är det reklamdag och jag hoppas att vi får se några riktigt bra.

Men först har jag aupairmöte och vi ska fira det kinesiska nyåret. Får se hur det går till.

I två timmar köade jag och Patrizia för att få se Lauren Conrad. Det var verkligen helt crazy med massa människor som stod efter väggarna. Men vad gör man inte för att få en liten världskändis autograf? Nästan så att det där var lite överdrivet för att vara jag också men det funkade. Många roliga människor träffade vi på och det blev en lyckad fredagskväll.

 

Idag hade vi brunch på Ihop-International house of pancakes. Så smarrigt med pannkakor i alla dess smaker och varianter. Kanske något att införa i Sverige?

 

 

Ännu en fredag och just denna morgon försov jag mig 5 minuter och fick se ännu ett avsnitt av Mickey Mouse Clubhouse. Slutsången gjorde min morgon.

Har nu fått nog av hur blek vintern gör mig. Måste få lite vitaminer så jag blir piggare och hur fixar man det? Man köper solning för 3 månader som en liten prenumeration. Jag får sola hur mycket jag vill och jaa, jag kan ju inte misslyckas.

Jag, Mallan och Patte bokade hotell för de sista nätterna i LA ikväll. Lyssna bara på det här; Hollywood Celebrity Hotel! Okej, kanske låter bättre än vad det är men man kan ju alltid låtsas. Precis vid Hollywood Boulevard ska vi bo, precis i ruset. Bara 6 dagar kvar nu!

Efter en hel dag med jobb och snö behöver man lite bus. Ikväll fick det bli hos Oda där vi åt en massa sushi och kikade på American Idol. Det blev också en väldig diskussion angående alla tidszonerna. Här har jag lite facit Oda och Malin: http://www.reseledaren.nu/tidszoner.asp

När klockan är 05:33 i Nya Zeeland så är den 06:33 i Amerikanska Samoa (USA), föregående dag!

Nya Zeeland ligger 23 timmar före Amerikanska Samoa (USA).

Äntligen går januari över till februari. Känns som att kalla januari varat i en evighet. Måste bara säga att det känns bra att februari bara har 28 dagar och om 9 av dom åker jag till Kalifornien. Nästan så man kan börja packa redan nu. Men först lite Wii Fit!